– Monetarismens fader och den klassiska liberalismens återuppväckare

Av Christian Sandström viceordförande 2004-

The great virtue of a free market system is that it does not care what color people are; it does not care what their religion is; it only cares whether they can produce something you want to buy. It is the most effective system we have discovered to enable people who hate one another to deal with one another and help one another.

– Milton Friedman

Milton Friedman är förmodligen den enskilde individ som förändrat nationalekonomin mest under det senaste halvseklet. Under en epok när statlig expansion och intervention var norm förespråkade han avregleringar och skattesänkningar. I egenskap av monetarismens förgrundsgestalt kom han också att punktera den keynesianska hegemonin, vilket belönades med nobelpriset för 1976.

Friedmans bakgrund

Milton Friedman föddes 1912 i New York City. Efter kandidatexamen vid Rutgers University förvärvade han en Master i Ekonomi vid välrenommerade University of Chicago. Under dessa år studerade Friedman också matematik, och erbjöds bl.a. en doktorandplats inom tillämpad matematik. Men det var inom ekonomi Friedman tog sin doktorsexamen 1946 vid Columbia University. 1951 erhöll Friedman John Bates Clark medaljen, som delas ut till nationalekonomer under 40 som utmärkt sig.

Monetarismen

Det offentligas expansion och välfärdsstatens uppbyggnad kom att prägla efterkrigstiden. Begrepp som Roosevelts ’the new deal’ och dess svenska motsvarighet ’folkhemmet’ förkroppsligade de ideal som allena härskade.

Under en stor del av sin karriär arbetade Friedman således i motvind. Länge avfärdades han som en marknadsliberal extremist som vägrade begripa Keynesanismens välgörande effekter.

Vid 70-talets början hade emellertid Keynesianismen nått vägs ende. Med oljekrisen uppstod ett nytt fenomen, stagflation, d.v.s. inflation och arbetslöshet samtidigt. Nationalekonomerna var förbryllade och kunde inte finna någon förklaringsmodell. Här sker så ett paradigmskifte inom nationalekonomin. Milton Friedman hävdade till skillnad från Keynes att mängden pengar i en ekonomi spelar stor roll. Utifrån en stark övertygelse om den fria marknadens förtjänster argumenterade Friedman att människor konsumerar mer om mer pengar trycks, vilket följaktligen skulle gjuta liv i en ekonomi i recession. Friedman kom också att inta en avvaktande, laissez-faire attityd till monetär politik i allmänhet:

”The first and most important lesson that history teaches about what monetary policy can do – and it is a lesson of the most profound importance – is that monetary policy can prevent money itself from being a major source of economic disturbance.”

- The role of Monetary Policy, American Economic Review, 1968

Nobelpris och berömmelse

I boken ‘A monetary history of the United States’ klargjorde Friedman och Anna Schwartz att 30-talets stora depression orsakades av ett minskat pengautbud snarare än av bristande investeringar som Keynes trodde. Här fastslogs också att efterkrigstidens inflation orsakades av en alltför kraftig ökning av pengautbudet. Inflation var ett monetärt, snarare än ett finanspolitiskt problem. Angreppet mot Keynesianismen slutar emellertid inte här, monetaristerna attackerade Keynesianismens själva grundvalar. De argumenterade att en marknad befinner sig i jämvikt så länge den inte utsätts för interventioner. Monetarismen kan därför delvis betraktas som en renässans av den klassiska liberalismen.

Vidare kritiserades Keynes teorier för att vara ogenomförbara. Det har visat sig närapå omöjligt för en stat att spara i högkonjunktur, tvärtom tenderar utgiftstaken att höjas kontinuerligt.

För dessa upptäckter belönades Milton Friedman med nobelpriset 1976. Vid det här laget var Friedman en välrenommerad ekonom och hjälpte ett trettiotal länder runtom i världen med räntepolitik, bl.a. Pinochets Chile, vilket fick det svenska etablissemanget att rasa mot den amerikanska nobelpristagaren. Chiles remarkabla tillväxt under åttiotalet och successiva omvälvning till demokrati har gett Friedman rätt i efterhand.

Nyliberalismens intåg

Med tiden och framgångarna kom Friedman att bli alltmer politiskt involverad. Redan i 1964 års presidentval tjänade han som ekonomisk rådgivare åt Barry Goldwater och blev sedan ekonomisk rådgivare åt Nixon. Han kom också att såväl inspirera som vägleda den nyliberala renässansen under 80-talet. När Margaret Thatcher tillträdde 1979 sjösattes en monetär ekonomisk politik direkt.

1980 utsågs Friedman att sitta i ’the President’s Economic Policy Advisory Board’ (PEPAB), som ofta kom att sitta i långa möten med president Reagan. Friedman påverkade inte bara samhällets absoluta toppskikt, utan sökte även nå ut till de bredare skikten. Tillsammans med sin fru Rose initierade han ett personligt projekt, ’Free to Choose’, en TV-serie och bok som nådde miljontals människor. Till skillnad från många ekonomer som nöjer sig med forskning sökte sig Friedman till dagsaktuella frågor, alltid med nyliberala förtecken. Med utgångspunkt i Friedman’s lag (om någonting produceras på en fri marknad kostar det hälften så mycket som om ett offentligt monopol hade gjort det) kastade han sig in i skoldebatten. Friedman var en av de absolut första som någonsin hävdat att föräldrar ska få välja skola åt sina barn. Dessa åsikter satte etablissemanget i gungning, men har 25 år senare fått kraftigt genomslag.

Milton Friedman lämnade University of Chicago 1977 och har sedan dess undervisat vid Stanford University. Med jämna mellanrum förekommer Friedman fortfarande på debattsidorna i Amerika, trots att han sedan länge passerat 90. Sedan slutet av åttiotalet har han bl.a. engagerat sig mot den hårdare drogpolitiken i USA, det s.k. ’war on drugs’ som ger polisen godtyckligare makt och fyller de amerikanska fängelserna till bristningsgränsen med gräs- rökare.

Miltons son, David Friedman, är idag en välkänd nationalekonom som blivit radikalare än sin far. Milton Friedman går till historien som en av nyliberalismens intellektuella smeder. Han var en av de första ekonomerna som kritiserade statens expansion, han fick gehör för sina idéer hos Reagan, Thatcher och delar av etablissemanget. De offentliga utgifterna har i många länder slutat accelerera, mycket tack vare Milton Friedman och nyliberalismens intåg. Ökningen är emellertid fortfarande kontinuerlig och tyvärr är Friedmans berömda ord ’there is no such thing as a free lunch’ högst aktuella även idag.

Friedmans nyliberala verk

Capitalism and Freedom (University of Chicago Press, 1962);

Bright Promises, Dismal Performance (Thomas Horton and Daughters, 1983)

Free to Choose (Harcourt Brace Jovanovich, 1980

Tyranny of the Status Quo (Harcourt Brace Jovanovich, 1984),