Mellan den 4 och den 7 januari 2008 besökte en delegation från Fria Moderata Studentförbundet den självstyrande kurdiska regionen i norra Irak. Besöket skedde efter en inbjudan från den kurdiska studentorganisationen Kurdistan Student Union, som är en studentkår för studerande vid regionens universitet. Vi hade under vistelsen förmånen att samtala med ett antal viktiga beslutsfattare: först och främst regionens president Massoud Barzani, men även utbildningsministern, idrotts- och ungdomsministern och inrikesministern. Vidare besökte vi guvernörerna i orterna Erbil och Dahuk, samt Salahaddin-universitetet och Tekniska Institutet i Erbil.

Synen på högre utbildning var särskilt intressant att ta del av. Trots att regionen först nyligen fått möjlighet att självständigt utforma sitt utbildningsväsende blev vi positivt överraskade av den mångfald som uppvisades. Totalt finns det sex statliga universitet, varav Salahaddin-universitetet, grundat 1968, är det äldsta. Vi besökte Salahaddin-universitetets tekniska faktultet som just nu utbildar 1870 studenter, varav 40 procent kvinnor (att jämföra med exempelvis Chalmers 28 procent). Utbildningens kvalitet imponerade. Tack vare avtal med ledande företag som Cisco och Microsoft erbjuds studenterna på IT-utbildningarna en utbildningsmiljö med modern hård- och mjukvara. Även föreläsningsmomenten höll hög klass: den föreläsning i Java-programmering som vi besökte var inte alls olik de som undertecknad bevistade på KTH för några år sedan. Att all undervisning bedrivs på engelska var mer överraskande, men förklarades av fakultetens dekan helt sonika med att engelskan är absolut nödvändig för den som vill arbeta med avancerad teknik i dagens värld. Det är svårt att inte hålla med. Däremot märks det att fenomenet trots allt är relativt nytt i Kurdistan: blott frågande miner mötte oss när vi försökte återge de svenska farhågorna om utarmning av det egna språket när den akademiska utbildningen helt anglifieras.

Den jordnära bilden av studenter i föreläsningssalar och laborationsrum kom senare samma dag att kompletteras med ett besök hos ministern för högre utbildning och forskning, Idris Hadi Salih. Ministern gav en översiktlig bild av regionens utbildningsväsende, och förklarade att det utöver de sex statliga lärosätena även finns ett antal privata universitet, med studieavgifter på ungefär samma nivå som i Europa. Mest känt är det amerikanska American University of Iraq, beläget i Sulaimaniya. Salih underströk att han betraktar de privata lärosätena som bra komplement till den offentliga utbildningen och inte ser någon motsättning dem emellan. Han hade också en pragmatisk syn på den avgiftsfrihet som för tillfället råder på de offentliga universiteten och erkände villigt att en sådan policy skapar incitamentsproblem. För att undvika att studenter bara går och läser kurser utan mål och mening har man redan infört avgifter på kvällskurser, och ministern önskade att man på sikt skulle kunna göra det på all utbildning.

Att det finns stora problem med synen på staten som alla goda gåvors givare uppdagades inte minst en dag senare, då vi besökte ungdoms- och idrottsministern Taha Barwary. Barwary, som länge bott i Sverige och bland annat studerat statsvetenskap här, berättade att en av hans viktigaste uppgifter är att säga nej när han blir uppvaktad med allehanda krav från ungdomar som menar att staten borde förse dem med såväl utbildning, arbete och hälsovård som täcka deras bröllopsomkostnader. Visst kan staten ge hjälp och stöd, men man kan inte servera allt på silverfat åt människor, underströk Barwary.

Rundvandringen mellan Salahaddin-universitetets olika institutioner gav oss gott om möjligheter att samspråka med studenterna. Jämfört med svenska studenter var de överlag påtagligt entusiastiska och hyste gott hopp om framtiden. De flesta tycks känna att de skaffar sig en utbildning som på ett tydligt och konkret sätt kommer att hjälpa dem att göra nytta i återuppbyggnaden av regionen efter krigens och diktaturens härjningar. Framtidshoppet, som inte bara gäller studenter, tycks också gå hand i hand med en stundtals överdriven nationell stolthet. Den kurdiska flaggan vajar överallt, och att Iraks federala president Jalal Talabani finns med på bilderna i alla offentliga byggnader tillsammans med den kurdiska regionens president Massoud Barzani beror sannolikt på att även Talabani är kurd. Den federala irakiska flaggan däremot lyser med sin frånvaro så långt ögat når.

Stoltheten över att äntligen ha ett eget territorium med självbestämmanderätt måste naturligtvis ses mot bakgrund av Kurdistans minst sagt ogynnsamma geografiska läge. Som minoritet i det nationalistiska Turkiet, det islamistiska Iran och de bägge Baath-styrda länderna Irak och Syrien har det kurdiska folket en lång historia av förtryck och förnekelse att förhålla sig till. Relationerna till grannländerna är inte de bästa, även om president Barzani under vår konversation uttryckte sig nog så diplomatiskt: ”Kurdistan står närmare USA och EU än sina grannländer, men ser ingen som sin fiende.” Huruvida det omvända gäller är naturligtvis mer tveksamt: Turkiets flyganfall mot förmodade PKK-fästen på den irakiska sidan gränsen återupptogs veckan före vårt besök och förklarades allmänt av våra kurdiska värdar som försök att exportera turkiska inrikesproblem till utlandet. Såväl presidenten som inrikesministern underströk i sina analyser motsättningen mellan Turkiets traditionellt inflytelserika och sekulära krigsmakt å ena sidan och det styrande, mer muslimska, AK-partiet å den andra. Även om de inte verkade över hövan oroade över risken för en turkisk upptrappning så framförde presidenten sin önskan om att EU i högre grad borde verka diplomatiskt för att lugna Turkiet. Annars konstaterade president Barzani ganska krasst, om än diplomatiskt inlindat, att EU:s kanske främsta roll är att säkerställa ett fortsatt amerikanskt engagemang i regionen. Han vill inte plötsligt stå övergiven, omgiven av fientliga grannar, den saken är klar.

Sverige är sin vana trogen högst selektivt engagerat i regionen. Trots att det finns oerhört gott om svenska medborgare i irakiska Kurdistan – inte så få sitter i den regionala regeringen –saknas ett svenskt konsulat i Erbil. Däremot arbetar Luftfartsverket genom dotterbolaget Swedavia intensivt med uppbyggnaden av den nya storflyglatsen i Erbil, berättade en tjänsteman, utbildad på Arlanda och Sturup, som vi träffade på hemvägen. Kanske vågar man då rentav hoppas på att flygplatsen, nästa gång vi besöker den, inte meddelar en fyra dagars försening av hemfärden med en enkel axelryckning?

Ulrik Franke

Förbundsordförande 2006-2008